Dagen socialdemokrati vill jag hävda lider av ett par ganska så allvarliga problem. Det första är elitismen inom partiet. Elitism behöver inte nödvändigtvis vara ett problem(annat än ett demokratiskt sådant), men i socialdemokraterna bidrar detta fenomen framför allt till den värdeförskjutning partitoppar och medlemmar emellan. Jag har själv varit medlem i partiet och tyckte mig tydligt se att gräsrötterna hade en klart starkare progressiv hållning än ledningen. Medans medlemmarna var passionerade på ett helt annat sätt försvarade högre partimedlemmar status quo med fraser som "vi måste respektera demokratins spelregler" till svar på förslag på demonstrationer. Det måste givetvis sägas att de flesta andra medlemmar jag mötte var liksom mig ganska nya i partiet, vilket absolut påverkar ens vilja till engagemang. Men kanske även detta är en del av problemet? Kanske har ledningen suttit för länge på sina poster? Vill partiet fortsätta vara ett medlemsparti måste medlemmarnas inflytande stärkas på ledningens bekostnad. Det lär knappast vara en slump att S-ledningen velade i sitt stöd för Juholt, medans medlemmar uttryckte bestörtan när han avgick.
Det andra problemet är nedläggningen av folkrörelsen. Jag har växt upp med beskrivningen av S som ett folkrörelseparti, medan de andra partierna endast var "vanliga" partier. Jag förstod aldrig riktigt skillnaden mellan dessa olika kategoriseringar förrän jag tittade på hur socialdemokraterna historiskt sett arbetat, med sina kooperativ som bästa exemplet. Det första jag insåg var vad en folkrörelse var för något, det andra var att socialdemokraterna knappast kunde leva upp till den ambitionen. Det hade en gång varit det, absolut, men nu kan det mest bara likna ett skinande skal som lever på glansen av gamla segrar.
Det tredje problemet är S problematiska relation till medierna. All vår verklighetsuppfattning som befinner sig utanför våra egna liv, alltså synen på hur det ser ut i resten av världen, hur det ser ut i resten av Sverige och hur det ser ut i stadsdelar i våran egen stad men som vi aldrig rör oss i, kommer från hur tidningar, TV och sociala medier beskriver dem. En ganska stor del av människans världsbild stammar därför ifrån medierna, och det påverkar givetvis oss otroligt mycket i våra attityder och handlingar. Det var ett misstag av kolossala mått att låta A-pressen avvecklas. Jag använder ordet "låta" för en så stark organisation som S besatt givetvis kompetensen och styrkan att vända utvecklingen, frågan är däremot om viljan fanns. Konsekvensen blev hur som helst att S på det rikstäckande planet blev helt utelämnat åt borgerliga tidningar. Och att tron att man skall få kommunicera ostört med medborgare genom sina motståndares kanaler är så otroligt naiv att den omedelbart borde ifrågasättas. S måste frammana viljan till att kontrollera sina egna kommunikationskanaler, annars kommer man för alltid att vara dömd till att dömas av sina tabbar och ignoreras för sina utslag.
Tar inte S tag i dessa problem kommer de aldrig igen att kunna uppnå en dominerande roll i Sverige. De kommer knappast försvinna, åtminstone inte under en överskådlig tid, men de kommer tvingas stanna på mellan 15-25% i riksdagsmandat. Knappast ambitionen för ett fd statsbärande parti. Sedan uppstår givetvis frågan ändå, kommer de politiska och framför allt ekonomiska förutsättningarna för socialdemokrati att fortsätta få existera i våran så omvälvande värld? Det är inte säkert, men det är i vilket fall som helst en helt annan fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar