Javisst har den det. Frågan är om dess förespråkare klarar av att ta tillvara på dess chanser att överleva. Då kapitalismen är ett system som oundvikligen koncentrerar samhällets pengar i allt färre men större kluster(genom vinsten ägaren får ut efter att ha betalat för produktionen för att sedan sälja till överpris), kommer kapitalism i sig leda till en kollaps. Desto mer av pengarna som koncentreras till de redan rika, desto mindre pengar får resten av befolkningen. Därigenom förstörs också den konsumtionsbas ägarna behöver för att få sina produkter sålda, ingen har längre råd att köpa dem. Här finns två alternativ till att motverka detta, och jag kommer beskriva båda lite kortfattat här under.
1. Omfördelning
För att kapitalismens konsumtionsbas skall kunna upprätthållas måste den få behålla sin konsumtionskraft. Kapitalismen i sig klarar inte av detta, den verkar i motsatt riktning, därför måste den kompletteras med något. Ett komplement är omfördelning. I Sverige tänker vi oss ofta detta i form av Socialdemokrati, att ha en stor offentlig sektor som finansieras av skatter, företrädelsevis progressiva skatter. Detta är framförallt socialister som argumenterat för detta, jag vill dock hävda att ett sådant här system i sig liknar socialliberalism mer än socialism. Men det finns också en strikt liberal möjlighet till omfördelning. En progressiv skatt som sedan återbetalas direkt till medborgarna, fast i omvänd skala, att de fattigaste får mest och de rika minst(om något alls). På detta sätt skulle en liberal kunna upprätthålla kapitalismens system genom omfördelning, och samtidigt ha privatfinansierad vård, skola, omsorg. Inte för att jag vill ha det så, men det är för liberaler åtminstone en möjlighet. Denna form av omfördelning har såklart även likheter med medborgarlön, fast skiljer sig filosofiskt åt.
2. Tillväxt
Det andra sättet att upprätthålla konsumtionbasens konsumtionskraft är genom tillväxt. Även om kapitalet hela tiden koncentreras i allt färres händer, kan man se till att detta inte behöver drabba resten av samhället. Detta genom att se till att ekonomin i helhet växer minst lika mycket som det kapitalägarna lägger beslag på. På detta sätt kan kapitalet få växa utan att behöva dela med sig, samtidigt som resten av samhället inte behöver lida. Däremot är denna strategi inte alls lika säker som omfördelning, just därför att tillväxt är ett så godtyckligt fenomen. För det första måste man kunna mäta det på rätt sätt så att man vet att den tillväxt som sker kommer samhället till godo, och inte bara de redan rika. Om man redan klarar av detta vet jag inget om, bara att tillväxten måste komma alla till godo, annars hjälper den inte. Sedan kan man aldrig garantera hur mycket tillväxt som kommer att ske, i högkonjuktur sker där en del, i lågkonjuktur sker där mindre. Detta är den strategin liberalerna har valt sedan 80-talet. Vanliga människor skall inte behöva få det bättre av ohämmad kapitalism, bara vi har tillräcklig tillväxt i samhället. Detta sätt innebär oftast att klyftorna ökar, det behöver dock inte nödvändigtvis innebära att arbetande människor blir fattigare(i absoluta tal). Detta är en av anledningarna till varför det politiska etablissemanget fokuserar så stenhårt på tillväxt, utan tillväxt måste man återgå till det omfördelningssystem vi hade tidigare(som fortfarande existerar men i förminskad skala).
Av dessa två strategier är den första, omfördelning klart att föredra. Den kan garantera hållbarhet som tillväxtstrategin bara inte klarar av, samtidigt som den för med sig ett mer rättvisare samhälle där löneslaveriet åt rika försvagas. Samtidigt innebär tillväxt idag ett ökande av miljöförstöringen. Jag tror inte tillväxt tvunget är bundet till miljöförstöring rent teoretiskt, men så länge det faller sig så i praktiken måste tillväxten stävjas. Personligen tycker jag inte kapitalismen skall försvinna. Inte för att jag gillar den, men för att den skall finnas kvar som en påminnelse om hur dåligt systemet är. Ekonomin som helhet skall dock domineras av den demokratiska socialistiska ekonomin, som pågrund av frånvaron av vinsttvång kan erbjuda bättre förhållanden för de anställda, och därmed erbjuda ett bättre alternativ till kapitalismen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar